Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Imedlertid gick det ej an att öfverlemna sig åt sorgliga
reflexioner. Det gällde att handla för att åtminstone ännu
en tid hålla sig uppe mot Lacedemoniernas alltmer
växande magt.
Vid denna tid af oro och politiska hvälfningar suto
en afton i slutet af Augusti trenne ynglingar i den till
Aristons villa hörande trädgården ett stycke från Athen.
Månen hade redan längesedan uppgått öfver de östliga
bergen, och hans strålar höllo just som bäst på att utföra sin
vanliga trollska dans öfver Kefissos’ böljor, hvilka sakta
letade sig en väg mellan trädgården och doftande ängar
till hafsviken mellan Munychia och Phaleron.
De unge männen samtalade ifrigt med hvarandra, och
det var tydligt, att frågan gällde politiken. Detta var nu
alldeles ingenting besynnerligt vid en tidpunkt sådan som
denna; något besynnerligare var det måhända, att detta
ämne under en så skön afton som den närvarande, då hela
nejden tycktes ligga försänkt i ett slags poetisk slummer,
kunde intressera ynglingar af deras ålder, som här förde
samtalet. Den äldste tycktes nemligen vara sjutton år och
den yngste ungefär femton.
— Det är således ditt allvar, Aristokles, — sade den
sjuttonårige — att åt den politiska banan offra ditt lif och
dina krafter P
— Ja visst — under tider sådana som denna
behöf-ver fäderneslandet för sitt bestånd att anlita sina söners
både krafter och hufvuden.
— Visserligen, och det skulle, tycker du väl, vara
en Athens medborgare ovärdigt att icke med beggedera
bistå sitt kämpande fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
