Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Utan tvifvel. Dock är detta — det måste jag
erkänna — icke den enda bevekelsegrunden. Ty för att ej
tala om min faders vilja, som bestämt mig till statsman
och gifvit mig en derefter lämpad uppfostran, är det
också någonting inom mig, som äggar och drifver mig till
verksamhet. Det förekommer mig, som kunde jag ej lefva,
derest jag ej finge pröfva mina krafter på verkligheten.
Säkerligen har du, Simmins, också känt någonting dylikt?
— Det kan nog hända; men, som du vet, så har jag
längesedan uppgifvit planen att deltaga i det offentliga
lif-vet. Det bringar i våra dagar föga tillfredsställelse. Att
natt och dag bråka och hafva bekymmer för det allmänna
bästa och sedan till tack för sitt besvär blifva förklarad
såsom fäderneslandets fiende och såsöm sådan antingen få
gå i döden eller i landsflykt — dertill har jag sannerligen
ingen lust. Nej, min käre Aristokles, jag har förskaffat
mig medborgarrätt i en bättre stat, der man blir belönad
efter förtjenst och åtminstone aldrig sätter lifvet på spel.
Min verld är en bättre än den här trolösa, menediga,
brott-och blodbefläckade, som kallas statslifvet.
— Aha! Du menar poesiens verld.
— Haha, poesiens verld! — inföll gäckande den tredje
af de unga vännerna, den femtonårige Aster. — Poesiens verld,
jo det är just ett präktigt rike! Månsken och solsken och
stjerneglans och ärans glans och kämpadans och kärlekens
myrtenkrans — du himmelska Afrodite, hvad allt det der
låter vackert; skada bara, att det inte äger mer verklighet
än det som aldrig fanns!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
