Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter bägaren. — Vid Apollo, du ser mig eljest ut som en
sådan der poetisk drömmare. Allt bättre och bättre! Jag
tror, vid Styx, att du gråter också. Det anstår icke en
statsman, allraminst när han vänder sitt öga mot det der hål*
let. Peloponnesus, Lacedemonier, jag önskade Cerberus hade
dem allesamman i sina käftar med hull och hår. Jag skulle
ej gråta öfver dem.
— Det var ej heller på dem jag tänkte i detta
ögonblick — svarade Aristokles. — Men hvad poesien
beträffar, så dricker jag rätt gerna hennes skål, och gör det på
allvar. Måhända är det sannt, som Simmias säger, att
poesiens verld är bättre än politikens; säkert är, att den är
bättre än din verld, Aster: ty du tänker bara på
jagthun-dar och vin och — jag skäms nästan att säga det — på
vackra flickor.
En purpurrodnad flög vid dessa ord öfver Asters
kinder. Det var visst helt nyss han börjat tänka på vackra
flickor.
— Kantänka den vise! — yttrade han omsider
buttert. — Aristokles är sexton år, och derföre bör han ju
fritt få uppträda som sededomare Öfver mig, som bara är
femton.
— Förlåt mig, Aster; jag ville ej såra dig, och for
att göra dig god igen, så tömmer jag för dig den bägare
jag skulle tömma för poesien, eller rättare: när jag
tömmer den for poesien, så tömmer jag den för dig.
— Du store Herakles! För poesien, för migP Nu yrar
du väl igen, Aristokles?
Afven Simmias såg litet förvånad ut vid denna
vändning af samtalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
