Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Aristokles älskar således din syster?
— Förmodligen, det vill säga: han suckar och ser
ömklig ut, när han ser henne på afstånd; och ehuru han
ständigt söker att komma i hennes närhet, så blir han rädd
och förlägen, när han skall tala henne till. Detta lär af
visst folk kallas kärlek, ehuru jag nog vet, att jag brukar
älska på annat vis.
— Din syster är en vacker flicka.
. . — Skulle tro det; alla säga, att hon är min fullkom-
liga afbild. Och om jag ej missminner mig, så plägade
äfven du finna henne vacker.
Simmias suckade och såg ned; det var tydligt, att han
deremot ej hade något att invända.
— Det år, som jag varit borta från Athen — sade
han slutligen — har kanske förändrat mycket. Men
Alk-mene lofvade att bli vacker, och säkert har hon ej svikit
detta löfte.
— Derom skall du få öfvertyga dig i afton, när du
kommer till oss. Du har ju lofvat att komma?
— Jag tackar dig. Jag skall ej uteblifva.
De begge vännerna hade nu hunnit fram till Aristons
villa. En slaf, som mötte dem på gården, underrättade
dem, att Aristokles just nu gått ned i trädgården. De
styrde sina steg dit. Aristokles satt orörlig och
drömmande under samma platan, der vi sist leinnade honom. På
marmorbordet framför honom låg en vaxtafla, hvarpå han
8krifvit ett par rader, men åter öfverstrukit. Hans stylus
låg derbredvid.
— Nej det här går icke — sade han balfhögt för sig
sjelf och steg upp. — Jag ville måla hennes bild, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
