Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Förlåt mig, herre, — svarade slafven — jag hade
verkligen inslumrat, ty det är sent på qvällen.
— Sent på qvällen? En portvaktare skali vara
vaken som Cerberus. Hade du icke i går varit den förste,
som helsade mig välkommen efter min långa resa, så skulle
jag i denna stund låtit dig erfara min vrede; nu vare det
dig förlåtet. Fort nu! Säg till åt Davus, att han skaffar
oss vin och bägare i löfsalen der borta vid muren.
— Hvad tänker du på, Simmias? — afbröt honom
Aristokles. — Icke skola vi dricka mer i afton?
— Icke? Jo; vid alla underjordens gudar, tror du
att jag skulle berätta mina reseäfventyr med torr strupe?
Nej det sker icke. Ej ett ord, innan jag fått mera vin!
— Ske din vilje! — svarade Aristokles leende.
De begge vännerna nalkades tigande löfsaln.
Hur var det? Det hördes röster derinnanför. Nej, der
fanns ingen menniska. Anyo röster och tydligare än förut.
— Hörde du, Simmias? Jag förnam tydligen ljudet
af hennes stämma — hviskade Aristokles.
— Omöjligt! Här är ju tjocka muren emellan. Aha,
vid Zevs, en springa; äfven denna har det här sista året
åstadkommit.
Simmias lade sitt öra intill muren och lyssnade.
— Det är Alkmene, som talar med sin broder; hör,
Aristokles! Vid Hera, ett lustigt äfven tyr!
Aristokles gjorde en min af otålighet. Han tvekade.
— Hon talar om dig — återtog Simmias.
Denna upplysning verkade. Aristokles lutade sig
intill remnan på muren. Hau kunde nästan höra
hvar-je ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
