Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om mig? Ja vid alla gudar! — sade han sakta,
och blodet rusade honom dervid upp åt hufvudet.
— Du frågar mig något — så hörde han Aikmene
tala till sin broder — som är mig rätt svårt att besvara;
men, emedan jag tror, att du, ehuru lättsinnig du säges
vara, ändå har mig en smula kär, så vill jag försöka att
besvara din fråga.
— Godt, Aikmene! — ljöd Asters svar. — Så säg
mig då, hvilkendera du tycker bäst om.
— Jag tycker mest om Aristokles.
Vid dessa ord knep Simmias sin vän så hårdt i
armen, att denne höll på att skrika.
— Stilla, för himlens skull! — hviskade Aristokles
nästan andlös.
I detta Ögonblick kom Davus med vinet, och de
begge vännerna funno rådligast att för ett par sekunder lemna
sin plats och låtsa om ingenting.
Simmias gjorde ett tecken åt slafven att aflägsna sig,
under det han med andra handen ifyllde bägaren. Men
der blef ingenting drucket, och inga äfventyr berättade.
De begge vännerna återtogo sin lyssnande .ställning.
— Det vill jag ej påstå — så talade Aikmene —
tvärtom tror jag, att Simmias älskar mig mera än
Aristokles.
Nu var det Aristokles, som häftigt tryckte
Simmias’ arm.
— Hvårföre tror du det, Aikmene?
— Jag har svårt att säga dig det: ty du skall icke
begripa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
