Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ögonblick senare flammade en liflig eld på
härden i Aristons sal. Lågorna frossade girigt af det
brännbara ämnet, och snart var alltsammaus förtärdt —.all den
poesi, som flutit ur Aristokles’ penna.
Denne stod en stund med korslagda armar och
betraktade sitt verk. De sista gnistorna slocknade.
När Aristokles återvände till sitt rum, var solen i sin
uppgång.
— Phoibos Apollon eller Helios eller hvad du
namnes! — sade ynglingen med blicken mot den uppgående
solen — Jag har nu bragt dig mitt första, mitt käraste
offer. Min ungdoms morgondrömmar har du förskingrat,
och jag tackar dig derfor. Men när du nu såsom Helios
uppgår ur den försvinnande nattens sköte, så öppna då för
mig blicken i en ny, en sannare verld!
Sådan var den historia jag läste på pergamentet. När
jag slutat densamma, var jag helt rörd och satt en god
stund stilla på stolen utan att vidare granska i
bibliothe-ket. Jag väcktes ur min dvala af min vän, som kom tillbaka.
— Ah, jag ser — sade han — att du efter gammal
vana hållit dig till bokskåpet. Då har det ingen nöd.
— Är du redan tillbaka? — sade jag och såg på
klockan.
— Redan? — återtog han. — Jag har ju varit borta
en hel timmä; men orsaken är den, att jag kom att gå in
på boklådan, der man tvingade på mig den här boken,
som påstås vara mycket bra. Se der!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
