Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag drömde, att jag hade funnit det fullkomligt
sköna, uppenbaradt i hennes anlete, som jag tillbad. Hon
log mot mig, och jag visste, att hon — det fullkomligt
sköna — skulle blifva min brud. Jag dåre! Det
fullkomligt sköna skådar ingen utan i drömmen; — det var en dröm.
Aristokles’ själskraft var för ett ögonblick uttömd.
Hans ögas eld slocknade, hans anletsdrag slappades, och
hans fingrar lekte likgiltigt med en papyrus-rulle, som låg
framför honom på bordet. Det hade blifvit ljusare, och
morgonrodnadens skimmer kastade sin purpurglans ~öfver
den östliga hemisferen.
Aristokles blick föll på den framför honom liggande
rullen, som han redan till en del uppvecklat. Hans öga
klarnade åter och följde med ifver den ena raden efter den
andra. Det var Homerus, den odödlige skalden, som fallit
i hans händer, och hvad han läste var begynnelsen af den
andra sången i hans Odyssé.
En stund derefter såg han upp; det låg en tår i hans
öga, och i den speglade sig morgonrodnaden.
«Men när hon syntes igen, den af tidiga morgonen födda
«Rosenfingrade Eos»––––
upprepade han ur den sång, han nyss läst — Ja, så målar
den verkliga skalden. Jag borde blygas, att jag någonsin
fattade poesiens pensel och sökte anslå din lyra, du
skaldernas gud! Phoibos Apollon, förlåt mig!
Aristokles gick bort till sitt bibliothek och framdrog
ur dess gömmor en hel hop större och mindre
papyrusrullar. De voro tätt skrifna på alla sidor. Med dessa
be-gaf han sig hastigt ut i försalen och nalkades eldstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
