Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om de ville säga; Det var bra du kom; men i dag
beböfva vi dig icke.
«Puh, det vet jag visst!» sade morgonvinden litet stött.
«Det fiuns väl andra, som behöfva mig i stället.» Och så
for han af fortare än vanligt, och blommorna nickade än
en gång skälmskt efter honom.
«Det är en riktig fyr,» mente de. «Men artig är han
ändå.» Och så blickade de åter förstulet på solstrålen.
Men han färdades också längre fram; det var honom
omöjligt att stadna mera. Och så hoppade han från tufva
till tufva, så lustig och glad, helsade vackert på alla
blommor, han såg, och smög sig lättfotad mellan de myndiga,
styfva gräsen och utefter de höga buskarnes fot. Tillsluts
kom han på detta sätt fram till en mur. Med några
raska språng klättrade han uppför muren, och ett, tu, tre
stod han på dess topp.
Men hur förvånad blef han icke! Härinne såg allt
annorlunda ut än hvad han förut sett. Der stod en
präktig löfsal af slingrande caprifolier med sina brandgula
blommor, der åter lopp en af träd öfvcrhvälfd gång; och yppiga
blomstersängar doftade och gröuskade, höga buskväxter
reste sig här och der, och äppelträden tyngdes äf kostliga
frukter. Alltsammans var så förunderligt rikt och skönt,
att solstrålen blef sittande en stund uppe på muren och
bara skådade och njöt. Hoppsan! tänkte han. Här blir
mycket roligare än någonsin derute; och i detsamma var
han också med ett hopp nere i den vackra trädgården.
Snart kunde han dock icke springa och dansa längre:
så högtidligt och allvarsamt föreföll honom det, som på
långt håll tyckts blott gladt och småtäckt. Han vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
