- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
168

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ännu låg solstrålen vid hennes barm och sökte
värma hennes hjerta med sin glöd. Han märkte ingenting
af allt detta: ty han var förälskad och godtrogen; och ej
heller kände han ännu till fjärilars älskvärdhet och rosors
flyktiga art. Då slog fjärilen plötsligt ner och satte sig
i rosens fina blomkalk; och så var solstrålen undanträngd,
utan att han anade, hur det gått till. Eosen nickade ett
kallt afsked, och han skyndade bort, utan att våga se sig
om, hvilket han ej heller kunde. Men, just som han
måste fly, varsnade han några hvassa taggar, som stucko ut
ur blommans stjelk; och så fick han lära sig, att ingen ros
är utan törnen.

Det blef tomt och sorgligt inom solstrålen; han van*
drade långsamt och grubblande framåt och tänkte på, om
han förtjent att behandlas så; och till sluts tyckte han
nästan, att rosen ej handlat annorlunda, än hon* bort. Han
kände djupt sin ringhet och insåg, att han icke kunde
väcka någon blommas kärlek, han, som blott ägde sitt ljus
och ingenting annat. Men så kora han åter ihåg, att han
varit älskad åtminstone en stund, och då sjöd det och
brann inom honom, så att han gjorde gräset illa, der
han framgick. Det led inpå förmiddagen, och det vardt
varmt ute.

Hur han så irrade kring utan frid, kom han till en
liten blomsterrabatt. Der stodo många blommor, både
tu-senskönor och nejlikor och blodsdroppar och narcisser; och
alla sågo de litet matta ut för hettans skull. Men midt
bland de andra var en förgät-mig-ej, som blickade så blygt
och oskyldigt upp med sina vackra blå ögon. Hon stod
der helt ensam och hade ingen att älska eller trösta sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free