Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var hans fader, soro nu skulle läggas i mullen, och
han skulle aldrig roer få se hans milda anlete. Tyst gick
det lilla tåget fram mot en nyss uppkastad graf, der
presten stod. Solstrålen följde med dem; han satte sig på
den blanka plåten vid hufvudet. Han lyste klart på den
dödes naran. Det såg den unge, och han slöt upp med
gråten. Solen lyser på pappas ^mn, tänkte han. Gud
har säkert tagit honom till sig, och vi råkas nog en gång
deruppe hos honom. Jag vill icke gråta längre öfver
honom. Och så gick han sorgsen, men lugn efter kistan.
Nu stodo de vid grafven, och männen sänkte henne ned i
den, och klockorna ringde de sista slagen. Men solstrålen
svingade sig från locket. Kom, kom, sade klockorna; och
han for mot himmelen: ty nu var han stark och fri och
fick vända igen till solen, till sitt efterlängtade hemland.
c—ER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
