Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
«Ljuft är» — så Byron sjöng om mångahanda,
Och allt blef ljuft, ty Byron sjöng derom.
Dock, mycket återstår. Hvarhelst vi landa
På verldens ö och ärligt se oss om,
Vi se så mycket Ijaft, så mycket, som
Den måla bort, som kunde färgen blanda,
Så mycken onämnd fröjd och okänd lycka. —
Han kanske ej det tyckt, men vi det tycka
Och säga derför: Ljuft det är att sitta
I slottets paviljong, i skuggrik lund,
Der lindar höja sina kronors rund,
Att middagssolen ingen väg kan hitta
Till dessa blommor, som i sällt förbund
Kring fönstren klänga och förstulet titta
In i det svala rummet för att se,
Om ej ett öga mot de små vill le.
Ljuft är att uti lätta sommarkläder
På soffan hvila i alkoven der,
När göken står derutanför och qväder
I tvenne toner sin idyll så här:
«Ho, ho: nu är det riktigt vackert väder!
Ho, ho: hvad jag är glad att så det är!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
