Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förråder doek,
Att hon kämpar, att lugnet visst ej är det sanna.
«Har Albert läst mitt bref eller ej?»
Hon frågar, och «Nej,
Jag kunde det icke!» så vännen svarar.
«Läs dock!» hon stammar. «Det vigtigt är,
Ty brefvet der
Bätt tunga ord oss båda besparar.» —
Och han läste — läste, hur* bjertat led,
Hvad strider det stred,
När stoltheten nekat det söka försoning;
Hur ett år hon sedan hos sjuklingen satt —
Hur dödens natt
Sist skrämt henne bort ur sin ensamma boning.
Hon hade ej vågat ge Betti ett svar:
Olycklig hon var,
Ett bref hennes ställning kunnat förråda;
Och af stolthet var hon om skenet rädd. —
Vid plågans bädd,
Vid båren först fick hon sanningen skåda.
Det var blott två veckor, se’n mannen dött;
Men, ensam och trött,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
