- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
235

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

satte glaset ljudligt i bordet och stånkade efteråt, hvarpå
han genast smög sig åt sidan. Brukspatronen, som hört
stånkningen, vände sig om.

«Åh, jag tror helan smakade bra, herr Svensson!
Kanske jag får lof att slå i halfvan också?» tillade han
med ett förargligt leende. Jag bockade mig förlägen och
skulle försöka att svara; men halfvan var redan islagen,
och i min förvirring tog jag och tömde den i botten, i
det jag grinade förfärligt. Brukspatronen fixerade mig;
han tänkte väl: Det var en best att supa bränvin vid
fjorton år. «Tersen» slapp jag dock; han vågade väl inte
uppmuntra lasten längre, när han såg hur det gick undan
för mig i början, och det oaktadt jag försäkrat, att jag
«lagt bort». — Jag blef sedan aldrig bjuden på bränvin
der i huset.

Erik, den lymmeln, stod emellertid och skrattade i
sin vrå. Sedan jag tagit god natt, och vi åter voro i min
kammare, ville jag lexa upp honom; men det var icke
värdt. Han bara skrattade med full hals och hörde icke
på mina moralkakor. Gerna hade jag velat örfila opp
honom litet; men det var ju för tidigt att börja med sådant
första aftonen, och dessutom hade jag af gammal
erfarenhet icke nog förtroende till mina örfilar. Han kunde
skratta åt dem också: det hade han gjort förr. — Jag sväljde
således ner förtreten och kröp till kojs. Märkvärdigt nog
sof jag oaktadt dessa vidrigheter rätt godt hela natten och
drömde, att jag var rysligt sträng, att Erik gret för sina
lexor, men att jag var obeveklig, alldeles obeveklig, att
jag såg på silfverklockan och sade: «Om du ej kan, innan
min klocka är tolf, så» — Mera hann jag ej säga, ty i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free