Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stirrade ned mot stenbordet med blickar, som kunde
ha -kommit det att remna i tu stycken. Jag hade sutit
en god stund i dessa ödesdigra grubblerier, då jag fick
höra ett prasslande i löfven vid sidan af berceaun. «Hvem
är det?» frågade jag med djup målbrotts-stämma. «Det är
Erik», svarade en röst i samma hemska ton; derpå fortsatte
den i något naturligare: «Blef du ond, PelleP Det var ju
bara på lek.» — aJaså», tänkte jag, «tar du skeden i vackra
hand, min gosse? Då skall du också få äta, som du
kokat.» Derpå sade jag högt och långsamt med den förra
olycksbådande stämman: «Kom in, Erik!» — «Ja, bara du
lofvar mig en sak.» — «Kora in!» upprepade jag, ständigt
i samma ton. «Du slipper stryk.»
«Det var egentligen inte det jag menade, för det skulle
vi väl bli två om; det var något helt annat jag ville be
dig om.»
«Hvad då?» frågade jag uppbragt. «Kanske du vill be
om att få kasta mera kart?»
«Åhnej, det går nog bra utan att särskildt be om lof:
det har du väl sett. — Nej, du skall lofva att inte tala
om det här bombardementet för pappa, när han kommer
hem, så är du snäll!»
«Och inte för min pappa heller!» hörde jag nu
Vilhelms röst upprepa på andra sidan.
«Åhå, mina gossar! Jag tror I blifven spaka», sade
jag för mig sjelf, och en känsla af deciderad
öfverlägsen-het flög med electricitetens hastighet genom hela min
varelse. Qvicksilfret i mitt läraremedvetande, som genom
ka-labaliken fallit långt under fryspunkten, steg med ens så
högt, att det nästan kokade, och jag kände en rysning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
