- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
259

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

välbehag. Jag teg en stund och njöt af denna känsla i
fulla drag; derpå lade jag armarna i kors öfver bröstet,
öppnade min mun och sade: «Det der tål att tänka på,
innan man ger sitt bifall.» Der satt jag nu med
hämndens åskvigg i min högra hand och nådens solstråle i den
venstra. Annu var dock svedan i näsan efter den första
karten något för stark; jag bestämde mig för hämnden.
«Brukspatronen skall döma mellan oss», förkunnade jag
ändt-ligen. — «Hvarför skall du vara så der lättretad, Pelle?»
klagade nu Erik. »Inte menade vi något ondt med det
der. Om du lofvar att inte tala om för pappa, så ska’ vi
läsa så flitigt du vill.» Jag öfvervägde nu å andra sidan
fördelarne af att en och annan gång förlåta sina disciplar.
«Man får kanske derigenom ett band på dem», tänkte jag;
«man väcker deras ambition, deras tacksamhet. Den der
förlåtelseprincipen har jag aldrig haft tillfälle att använda
förr; måhända kommer den att göra underverk. Lofvar jag
dem deremot rammel af brukspatronen, så bli de kanske
värre, efter de i alla fall få stryk, när han kommer hem;
och hårda kart och andra projectiler ha de då i öfverflöd. —
Kom in, gossar små! Jag skall inte tala oro för
brukspatron*, bara I lofven mig att bli lydiga och snälla
hädanefter.» Gossarne kommo nu in i löfsalen; jag räckte Erik
handen och klappade med någon ansträngning långa
Vilhelm på hufvudet. Härmed var freden sluten; åskviggen
var borta, och de baddade sig i min nådes solsken.

«Vet du, Pelle», sade nu Erik, drifven af den ädla
försoningsanda, som kommit Öfver oss, «jag skall tala ora
för dig något roligt. Larsmesspärouen ha börjat på att
mogna, och det har blåst ner en hel massa från det stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free