- Project Runeberg -  Sånger och berättelser / 1. samlingen af nio signaturer /
261

(1863-1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och allas vår belåtenhet behålla illusionen om en utmärkt
ordning och en sträng disciplin. För att nu så småningom
återföra trädgårdsskolan från nomadlifvet till den af
epho-rus en gång bestämda kammaren, föreslog jag, som en
början, att vi borde flytta till lekstugan under den stora
lönnen på gården. Förslaget pröfvades och gillades, och
vi vandrade dit. Der suto vi nu, mer eller mindre
intresserade för de böcker, vi hade framför oss. Förmiddagen
var mycket varm, fast vi redan voro i slutet af Augusti,
och vi hade för hettans skull tagit af oss rockarna. Det
var alldeles tyst omkring oss: endast en och annan geting
kom då och då in genom den öppna dörren, for
brummande en stund omkring och stötte sig mot väggar och tak,
hvarpå han försvann med ett «surr» samma väg han
kommit; och ute i gräset vid foten af lönnen satt en liten
gräshoppa, som oupphörligt fortsatte sin entoniga, hesa
vaggsång, endast då och då accompagnerad af en prasslande
flagt i löfven. Nedtyngd af mitt lärarekall slöt jag vid
denna naturens stillhet så småningom mina ögon och
dykte ner med näsan i min Officiis. När jag åter for upp,
och blicken föll på gossarne, såg jag båda två med
samma vänliga nickningar närma sig sina böcker. Det var en
syn, som borde ha gladt min själ, om jag ej vetat, att
de slumrade: ty så nära hade jag aldrig sett dem luta sig
till Rabes grammatica: deras ansigten tycktes med
ofrån-vändt intresse hvila i boken, och deras näsor pekade
bok-stafligen på «subject och praedicat». Jag betraktade dem
en stund med ett visst vemod: «Se der», tänkte jag, «den
idealiska bilden af disciplar! Så skulle de sitta, tysta som
Egyptens prester, och se i boken; skada att det blott är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/signaturer/1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free