Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hågkomster, En sonettkrans. [Tidningsurklipp Östg. Corr. 1886-07-29]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Edvard Bäckström.
Väl ljöd med fädrens kraft vid Fredrikshall
din höga hjeltedikt om Karolinen,
hvars samspråk med kung Karl i skansruinen
tog slut, när det i qvällens mörker small.
Men qvad du u Fången*, gömd bak fästets vall,
och uDagvard Freyu med afgrundsqval i minen,
men gaf du burskap åt alexandrhien,
var oförnekligt dramaturgens kall.
Och dock, när, flydd från scenen i det gröna,
du eleaiens klagoluta slog,
då fick du hyllning af det lyriskt sköna.
I själfullt vemod klädde sig naturen:
ett högre lif af samme skald hon tog,
som sjöng så friskt MHerr Sten, den ungeSturm".
IX.
Epilog.
Så ett eko än de vänner gråter,
som nu felas vid den taffelrund,
der ett hjertligt bud från Odens lund
stundom samlar vittra laget åter.
Blott på sanning och natur förlåter
näst det ädla sig det sångförbund,
som i sextitalets morgonstund
skänkte verkligheten undersåter.
Fritt må fantasiens, känslans rätt
i för ett barn af Aurora *) gälla,
; fast af Göter **) väckts det nationella.
Men en måttfull, yngre sångarätt
lätt igen på skarpa ögon kännes:
trogen, enkel teckning röjer N. S. ***)
*) Auroraförbundet.
**) Götiska förbundet.
***) Namnlösa Samfundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
