Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvilade på soffan i kammaren eller väl
ompälsad i solskenet på förstubron, drömde och läste.
Det var Karl-Olofs nya dikter, som voro hennes
beständiga sällskap, och det var vid de jublande
och starka klangerna från dessa sånger om
jordens eviga krafter, om odlarens glada möda och
skördarens ymniga lön, som hon själf helt sakta
och omärkligt gled utför älfven mot förintelsens
bleka kust.
Ingen af hennes närmaste anade dock, att
slutet var så nära. Karl-Olof tillbragte hvarje
möjlig stund vid hennes sida, och då lyste alltid lågan
med fördubblad glans. Doktor Sjöström kom åter
ett par gånger under loppet af december och
januari, och han fann åtminstone icke tillståndet
försämradt. Och själf var hon ju beständigt så
blid och ljus, så hoppfull och nöjd.
En dag sade hon till Agneta:
»Jag drömde i natt om den vackra blå kistan
med de röda rosorna, som Börtje Mors lilla flicka
låg i, då hon begrafdes i våras. En sådan kista
skulle jag också vilja ha en gång; jag tycker det
är så tungt med allt det svarta.»
»Så får du inte drömma,» sade Agneta, böjde
sig hastigt ned och kysste hennes panna, »du
skall drömma om de blå sipporna, som Karl-Olof
lofvat plocka dig, när det blir vår igen och du
blir frisk och duktig.»
Några dagar därefter på sennatten kom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
