Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läppar. En liten väg viker tillbaka in mellan
furorna; ett par minutefs slingerfärd öfver
mjukaste mossbädd och de stå vid dess rand.
Kristallklar, mörkt blixtrande ligger den där under
släpande grangardiner, en nektarskål, som någon
gudahand lyft upp ur dalen till vederkvickelse för
de jordvandrare, som eftersträfva bergen.
Ur turistbägaren, som Sten för med sig, släcka
de sin törst och vända därpå om till
utsiktsplatsen för att med svalkade och nu åter ljushärdade
ögon anamma dess skönhetssyner.
Oförliknelig är också den rundbild af hela
öfre Dalarnas skogs- och fjällvärld, som här
öppnar sig för deras blickar. I sydväst dalar solen
mot gränsbergens vågkam; Rostberget blöder som
ett block af blodstensmalm i det heta skimret.
Björnbergets raggrygg uppfläkes af strålspjuten,
och från Säljeträs tinne längst borta vid
synranden slå korsade blixtar af snö och eld. Lima och
Transtrand mura sina bastioner midt i en
förtärande brand, medan Elfdalens porfyrkäglor redan
börja slockna och afkylas i mörkvioletta
skiftningar. Rätt norrut glider Vikavikens arkipelag likt
en flock stora sjöfåglar öfver de speglande
djupen, bortom hvilka Mora Strands små leksakshus
kring sin hvita kyrkprick vinka med vänlig hamn.
Öfver Solleröns grönbruna akterdäck fångar ögat
en silfverhvit strimma mot Fudalsvikens
strandbrädd; där ofvan tar skogshafvet vid, först i sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
