Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Norrekvarn och Storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då länsmannen och detektiven återkommo till
länsmansgården hade även Petter avslutat sin
expedition och dröjde ej att inställa sig på länsmanskontoret
för att avlägga rapport.
— Nå Petter, hälsade honom länsmannen, vad har
du gjort för upptäckter?
— Jo, herr kumsarje, det var som jag trodde.
Höka-Månsen hade bytt hästar på Ljungby marknad och
hästen är hans.
— Verkligen! — Det skulle jag då aldrig trott, att
Höka-Månsen hade med banditer att göra. Nå, fick
du veta vartill hästen blivit använd?
— Måns visste inte vad hästen haft för rackartyg
för sig den natten.
— Jaså, han sade det!
— Ja, se kumsarjen, det var på det viset att när
Måns kom ut i stallet på morgonen den 30:de april,
så var både häst och sele borta. Och när han så
tittade efter i porten, saknades även vagnen. Då förstod
han att tjuvar varit i gården och blev förskräckligt
antererader. Först tänkte han genast gå hit till
kumsarjen och anmäla stölden, men så kom han ihåg att
han just den dagen blivit budad till dagsverke på
herregården. Då bad han sin hustru gå till byn i stället.
Men, som alla veta, så har Hök-Elnan sitt huvud för
sig, och hon tyckte det var bättre att gå till den kloka
käringen i Kärremåla, som har ord om sig att kunna
återställa tjuvgods. Och hon drev sin vilja igenom.
— Vad sade den kloka, sporde länsmannen.
— Jo, att häst och vagn blivit stulna av en svarthårig
karl, som hade ett fruntimmer i sitt sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
