Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
I banditernas »slott».
Det var en villsam väg Ville och Kniven hade att
vandra genom den vidsträckta ödemark, där de nu
befunno sig, och den förre måste inom sig medgiva, att
han säkert skulle gått alldeles vilse, ja, icke ens, om så
påfordrats, kunnat hitta ut ur skogen igen, om han ej
haft Knivens säkra ledning. Men denne erfarne bandit
var så väl lokaliserad och i besittning av en sådan
skogsvana, att vandringen för honom icke innebar
några som helst svårigheter, fast de varken hade väg
eller stig att följa. Efter föga mer än en halvtimmes
vandring reste sig plötsligt framför dem ett skrovligt
berg, icke något skyhögt fjäll, utan ett delvis kalt,
delvis skogbevuxet berg av de mera blygsamma
dimensioner, som Småland kan ha att bjuda på. Men det
märkvärdigaste med detta berg var, att det var liksom
kluvet mitt itu av en remna, som vid mynningen var
endast vid pass 4 meter bred men längre in något
vidgade sig. Och denna remna, vars botten låg i samma
plan som den omgivande marken och genomflöts av en
bäck, hade på de flesta ställen i hela sin utsträckning
av omkring ett par hundra meter nästan alldeles
lodräta väggar, uppför vilka endast en akrobat skulle
haft någon utsikt att klättra upp.
— »Vargaklevet», upplyste Kniven, tilläggande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/silverkva/0079.html
