Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är den ödsligaste delen av den stora skogen och
hit kommer sällan någon människa, om inte möjligen
vintertiden vid jakt eller skogshygge. Men vid denna
årsens tid kan man vara lugn för att här få vara i fred.
Också befinna vi oss nu i närheten av vårt »slott»,
som vi kalla det, ty det är lika väl befästat som någon
riddareborg.
De trädde nu in i klevet och, följande bäckens fåra,
passerade de ungefär en tredjedel av dess längd. Då
stannade Kniven framför ett tätt busksnår, som på en
längd av tiotal meter alldeles dolde nedre delen av
bergväggen.
— Kan du, frågade han, här se ingången till någon
människoboning?
Nej, det måste Ville medgiva, det kunde han inte.
— Ja, inte länsmannen eller skogsförvaltaren heller,
utbrast han i triumferande ton, tillfogande: Och det
säger jag dig, Ville Flax, att hade du inte haft den
lyckan att träffa på mig, så skulle du aldrig ha kunnat
finna ett så ypperligt gömställe som det jag nu skall
visa dig.
Han böjde undan några grenar och kröp in i det
täta snåret. Ville följde honom, varefter de båda
männen voro helt och hållet försvunna, ty grenarna
slogo tillsammans efter dem.
Snåret var ju passerat med ett par steg, men därpå
visade sig i själva bergväggen en smal klyfta, endast
bred nog att låta en karl passera. Det var helt enkelt en
sidospringa till den stora i berget. Men bottnen i denna
klyfta, som hade lodräta väggar på båda sidor, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
