Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hippa på hotellet, och han lovar att de inte skola komma
hem förrän vid tvåtiden på natten. Till dess skola vi
nog ha slutat våra göromål. Och där finns ju inte folk
i huset, åtminstone inte manfolk. Visserligen har
kamrern både hustru, barn, piga och en svägerska, som också
har sitt arbete i banken, men nog kunna vi reda oss
med tre fruntimmer, om de skulle vakna av smällen
och försöka göra alarm.
— Hur skola vi komma in?
— Ingenting är enklare, menade Kniven. Vi gå in
genom fönstret i fanjunkarens innersta rum, som
vetter emot trädgården. Mellan hans yttre rum och
bankkontoret ska finnas en dörr, sade patronen, och den lär
väl inte vara svår att dyrka upp. Dörren till
kassavalvet finns i inre bankkontoret — där finns nämligen
två bankrum. I fanjunkarens rum taga vi madrasser
och dynor för att dämpa knallen.
Det blev tyst i hålan en stund efter Knivens förklaring.
Båda banditerna hade sina blickar förväntansfullt
fästade på Ville, men även han teg. Slutligen
sporde Kniven:
— Nå, Ville, blir du med om affären?
— Ja, visst fasen blir jag det — dum vore jag väl
annars.
Härmed var överläggningen avslutad och Kalle
sträckte ut sig på sin bädd för att fördriva tiden med
sin vanliga favoritsysselsättning — sova. Men Ville
var mycket hågad att fortsätta samtalet. Han
hoppades få veta något om vad som tilldragit sig
Valborgsmässonatten. Vändande sig till Kniven sporde han:
— Du sade att den gamle procentaren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
