Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silverkvarnen kommit bort. Hur gick det till? Var det
någon som gjorde honom kall?
— Det vete tusan, svarade Kniven i märkvärdigt
lugn ton. Patronen tror att den gamle luvern håller
sig undan i anledning av något rackartyg, som han
hittat på, och att systerdottern är i maskopi med
honom.
Ville kunde icke i Knivens banditfysionomi
förmärka en enda skiftning, som antydde att han haft
något med Appelbloms försvinnande att göra. För
sig själv tänkte han:
— En ovanligt härdad bandit och därtill en som
icke, såsom så många andra av hans yrke, har för
vana att inför kamrater skryta med sina brott.
Han försökte ytterligare att vända samtalet till
vad som tilldrog sig Valborgsmässonatten, men
förgäves. Kniven ville tydligen intet meddela rörande
denna sak.
Så försjönk Ville i egna funderingar under det Kniven
sysslade med varjehanda och Kalle började snarka.
Hur skulle han bära sig åt för att få tillfälle ge Bastman
en vink om att gillra en fälla i banken? Att skilja
sig från bovarne skulle väcka deras misstro, och på
natten, då inbrottet skulle företagas, vore det för
sent. Något bud att skicka vore omöjligt att få i denna
ödemark. Hur i all världen skulle han bära sig åt?
Han tänkte och tänkte, men såg ingen utväg. Då
flög en idé genom hans hjärna.
På det improviserade bordet, bestående av ett par
lösa bräder, lagda över ett par stenar, stodo ännu
frukostgrejorna kvar och bland dem »litern», d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
