Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vid Röda sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ljus och skugga växla här i livet.
— Skulle ni verkligen vara notarien Grane, utbrast
Lilly i förvånad ton.
— Alldeles densamme — till er tjänst, fröken
Sköldberg!
Nu först blev det älskande unga paret övertygat
om att det verkligen var Stockholmsdetektiven, som
stod framför dem, och de hälsade detta återseende
med stor glädje.
— Lyckades ni verkligen komma i beröring med
bovarna? frågade herr Mörcke intresserad.
— Ja, i en mycket intim sådan. Jag har tillbringat
natten i deras slott.
— Att ni bara vågade, utbrast fröken Lilly.
— Vill man något vinna, så måste man ock något
våga — särskilt gäller det en detektiv. Och jag har
vunnit mycket.
— Verkligen, utropade hr Mörcke, det gläder mig
ofantligt. Vad har ni upptäckt?
— Mer än tiden nu tillåter mig att omtala. Så mycket
kan jag dock säga, att jag upptäckt den mördades
grav i skogen och mycket annat. Vet ni händelsevis,
hr Mörcke, om hr Bastman kan träffas hemma i kväll?
— Ja, jag kom just från byn, då jag gjorde en
avstickare upp till Röda sten och där träffade fröken
Sköldberg. Bastman är hemma. Åtminstone nämnde
han ej för mig att han ämnade sig bort i kväll.
— Gott! Ni nämnde Röda sten. Är den belägen
här i närheten?
— Ja, där uppe på den bokskogsbevuxna kullen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
