Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. En bankplundring med förhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brukar du så bemöta dina gäster, då de komma
tillbaka efter en liten utflykt?
Nu gick där upp ett ljus för länsmannen.
— Är det verkligen du, Alf? Du ser ju nu helt
annorlunda ut än när du gick.
— Jo, jo, men! En peruk och ett lösskägg kunna
uträtta underverk, och sådana har jag alltid i fickan,
för den händelse, jag helt oförmodat skulle vilja byta
om skinn.
— Varför kommer du inte in?
— Jo, jag skall komma in, om du flyttar dig en
smula.
Därpå tog han helt enkelt ett språng genom det
öppna fönstret.
— Varför i all världen kommer du fönstervägen?
frågade länsmannen, i det han skakade hand med
ungdomsvännen.
— Därför att det ännu är ljust och jag vill ej bli sedd
av de spioner, som utan tvivel Labansson har i
verksamhet. Finge han nys om att jag är här skulle han
vara i stånd att inställa bankplundringen.
— Bankplundringen! Vad i all världen menar du?
Alf Grane tände en pipa och berättade därefter allt
vad han upplevat, sedan han förklädd begav sig till
skogs. Då han slutade slog länsmannen händerna
samman i glädjen och utropade:
— Nu ha vi dem som i en liten ask. Jag skall gå
till kamreraren och i största hemlighet begära att få
nycklarna till banken. Så skola vi hugga dem inne i
lokalen, sedan de brutit sig in.
— Nej, det bör du inte göra. Jag tvivlar visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
