- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
135

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 135

— Detta var i sanning i sista stund, master Sam.
Hela backen där nere vimlar av rödskinn, apacher.
Begrips?... Ni hade kommit mitt i gapet på dem.

Rösten var Långe Bobs, liksom även den så
behändigt kastade lasson. Och bredvid Bob såg Sam nu
Carichico skymta, så gott som det djupa dunklet i
detta vidsträckta snår tillät Sam att se denne. Och
han stod där alldeles ljudlös, hållande ett par hästar,
medan Bob fortsatte att viska i Sams öra:

Förföljda hela tiden från Los Vegas, en ranch
fyra timmar styv ritt härifrån... En häst skjuten
under mig ... Härligt att ni kommit undan själv...
Och så d:r Winter, ser jag ... Tycks vara illa däran ...
Träffad?...

— Vet inte, viskade Sam, i det han befriade sig
från lasson. Har inte haft tillfälle undersöka.

— Hitåt! viskade nu Carichico, i det han
smygande ledde dem ännu djupare in bland snåren.

Och man följde honom samt befann sig efter en
stund i en håla, som tycktes vara mycket djup, när
Bob med en blindlykta hastigt belyste denna för att se,
var man där bäst skulle placera hästarna, men där dét
åter blev kolmörkt, när lyktan maskerades, och Bob
sade med fortfarande mycket dämpad röst:

— Carichico, är du säker på, att vi kunna komma
ut på andra sidan?

— Si, senor... Nu är det värsta gjort. .. Men
över natten måste vi stanna här... Sedan raka vägen
till arrojon, där vi skola ned.

Och han vände sig till Sam och sade:

— Förlåt, senor, att jag inte kunde komma förr.

— Bättre sent än aldrig, sade Sam leende. Och
bäst av allt, att ni kunde klara er.

~ Ja, detta har jag verkligen Carichico att tacka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free