Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Långe Bob rycker upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 AXEL KERFVE
för, sade Bob, och så den där utmärkta brasan diär
uppe.
— Vilken i alla fall lätt kunnat bli er död, sade
Sam, i det han i korta drag berättade vad som
förefallit sedan han och Carichioo skilts från varandra, och
även hur han i sista stund, ja, för blott några
minuter sedan lyckats rädda svågern.
— Härligt i sanning! utbrast Långe Bob, i det att
han denna gång av beundran gav fritt lopp åt rösten,
men genast tystades av indianen, som viskade:
— Än äro vi inte säkra... Man skall leta denne
Sebastino i varje snår, på varje fläck som en fot här
kan trampa... Det är honom, som Silverormen nu
jagar. Och han skall taga honom död eller levande och
på honom hämnas sin faders död.
— Jo, det vill jag mena, sade Länge Bob. Den
här gången lär han inte komma undan bättre än sin
bror.
~ Vad säger ni? Är don Fernando i apachernas
klor? sade Sam med en känsla av största
tillfredsställelse, men på samma gång med ny oro för systern och
även för d:r Wood.
— Silverormen högg honom i natt vid floden, då
han skulle i en kanot smita ned mot de stora fallen.
Kan han nu också få tag i dennes räv till bror, så
tror jag att vi kunna känna oss ganska lugna här för
apacherna en tid.
— Men min syster?... Och d.r Wood? sade Sam
med stigande oro.
~ Jo, jag vet, sade Bob. Dessvärre kom han över
mrs Winter på samma gång som den där väl snart
flådde Fernando. Vi ha sett henne båda två,
Cari-chico och jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
