Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade man sig i bondstugorna. Men Ekö husfolk
försäkrade, att Erland korsade sig andäktigt och
läste sina böner med knäppta händer; att han var
lydig fader och moder och visade sin lärare, pater
Henrik, vördnad; att han var godhjärtad, ehuru
häftig, givmild, som alla Månesköldar, och mån
om att vara rättvis, ehuru han visst icke alltid
var det. Rasmus skytt, som trodde sig känna
Erland bäst, bekräftade allt detta, men med en
skakning på huvudet.
Riddar Bengt hade ej mer än fäderna gjort
livet på Ekö högröstat, och hans husfru, Elfrida,
den ädelvuxna, smärta, blonda, som bar Kristi
bergspredikan i blicken och ett sken från Tabor
på pannan, skötte sina många plikter med stilla
myndighet.
Två gånger om året hölls det på Ekö gästabud,
till vilka fränder och vänner från även avlägse
gods och storgårdar kommo. Gästabuden
voro lysande, ty guldstickade bonader höljde då
salens väggar, och dyrbart husgeråd borden, och
källaren skattades på kostbara drycker. Men ehuru
glädjen ej var dämpad, hade den likväl avmätta
later. Gästerna visste icke varför, men de kände
något högtidligt, även när de, lagom druckna,
leddes till sängs. Själve herr Gudmund Ulvsax,
närmaste grannen, som plägade hojta snarare än
tala och svärja mer än välsigna, när han fått
ymnigt av öl och vin inom västen, var på Ekö hövisk,
måttfull och siratlig i ord och åthävor och lallade
där, sedan han blivit nedbäddad, med aktningsvärt
försök till andakt sin i barndomen inövade, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
