Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Patern lade sin hand på hans huvud, läste
välsignelsen och slöt honom i sin famn, såsom
han stundom även annars plägade göra.
Nu hördes buller utanför murarne.
Portvaktaren, brodern Johannes, gläntade i dörren och
underrättade priorn, att en hop av det främmande
folket, förd av sin hövding, önskade inträde för att
tacka priorn för hans vänlighet och säga farväl,
ty följande dagen mot middagstiden ämnade de
bryta upp. De hade redan varit på Ekö och till
riddaren framburit skyldig tack för visad gästfrihet.
Patern svarade: – Låt dem komma!
Under tiden axlade Erland sin kappa och gick.
Pater Henrik mottog det främmande folkets
ombud i klostrets refektorium. Alla munkar voro
närvarande. Hövdingen steg fram, talade och
bugade. Patern svarade på hans ord vältaligt. Allt
tillgick högtidligt och tillika vänligt. Men medan
hövdingen och patern talade, irrade de vandrande
männens blickar kring rummets väggar och fäste
sig vid de skinande kärl, som stodo på ekbordet,
och icke mindre vid de bilder av den heliga
jungfrun och barnet, vilka stodo där i
väggfördjupningarna. Men andakt var det väl icke, som
skimrade i deras ögon, då de sågo himladrottningens
gyllene krona eller de silversirater, som i fina
ogiver och rosetter omgåvo henne. Ej heller var
det väl värmen i rummet, som kom en av männen
att, dold av de andra, avlyfta krokarne i det till
dörren närmaste fönstret; ty om värmen varit
orsaken, skulle han väl öppnat det, men så gjorde
han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
