Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som har förtrollat mig. Mitt i din strålglans är
det natt för mina ögon. Sûrya, medlidsam i
ditt majestät, räck den sjuke ett blad från den
krans av hälsoblomster, som smycka ditt skinande
änne! Vill du giva mig Singoallas hjärta? Vill
du det ej, så lägg mig bland dem, som skådat
din härlighet och icke skåda den mer!
Detta var en behaglig vandring, tyckte Erland,
och hans bröst svällde av en enda känsla, som
ropade: Fram, fram genom den sköna världen!
Han såg på Singoalla; hon var en nyss utvecklad
ros, frisk av morgondagg.
Men morgonen hade ej förjagat det nattliga
moln, som vilade på hövdingens panna. Även hos
honom ropade en känsla: Fram, fram! men det var
en ängslande känsla. Han ilade outtröttlig från
vagn till vagn och eggade männen att skynda.
Timme efter timme förled, och solen stod redan
högt; hästarne badade i svett, kvinnorna voro
trötta och knotade. Men hövdingen ropade: –
Fram! piskorna smällde över de trötta dragarne,
och vagnshjulen gnisslade på sina nötta axlar.
– Hövding, sade Erland till Singoallas fader,
skall du icke snart bjuda rast? Vet du ej, att
dragare tarva vila, foder och vatten? Se, där
borta flyter en bäck. Låt oss vattna hästar och
oxar!
– Där, sade hövdingen och pekade mot en
sakta sluttande höjd, som var helt nära, där skola
vi vila.
Mer svarade han ej, ty i detsamma sprängde
fram till honom en ryttare. Det var Assim. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
