Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natten.
Flickan vandrade genom skogen. Hon följde
de spår, som hennes folks vagnar efterlämnat.
Skymningen låg över nejden, då hon, trött,
villrådig och bävande, såg Ekö slott höja sitt torn
över sjöns gråa yta. Fallbryggan var uppdragen,
och hon vågade icke med ropande giva sin närvaro
till känna. Flickan satte sig på en sten vid
stranden, gömde ansiktet i sina händer och grät.
Hon tänkte på mycket: på faderns vrede,
kvinnornas hån, men mest på Assims moders ord, då
hon sade, att hon bräddat den blonde ynglingens
bägare med en giftdryck.
– Hon ljög, ja, hon ljög, sade Singoalla till
sig själv, ty hon ville förjaga denna hemska tanke.
Då väcktes hon ur sitt sorgliga grubbel av
smygande steg. Hon såg flera karlar närma sig;
hon steg upp; de rusade fram för att fånga henne
och föra henne till slottsherrn. De hade i henne
igenkänt en kvinna, tillhörig det band av hedningar,
helgerånare och giftblandare, som de
samma dag under riddarens, sin herres, och
paterns ledning efterjagat.
Då grep rädsla Singoallas hjärta, och hon
flydde hastigt in i skogen. Pilar susade från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
