Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bågsträngar; de träffade henne ej, men hon hörde
deras dödsbådande vin och flydde... flydde så
fort den flämtande barmen tillät. Ännu länge
hörde hon bakom sig förföljarnes steg och rop;
det var dock måhända endast blåsten, som nyss
börjat jaga i skogen. Stundom stannade hon
förfärad, ty mörkret gäckade henne och lät henne i
varje besynnerligt formad buske se en fiende. Hon
uppgav då ett skri och tryckte händerna mot sitt
klappande hjärta. Så flydde hon åter, lik en jagad
hind, utan att veta vart. Himmelen var höljd med
svarta moln, som ökade mörkret; blåsten tilltog,
regn började falla. Det ven bland klipporna, det
rasslade i träden; det var som om varje föremål
i naturen fått röst för att hota och skrämma henne.
Väl föllo regndropparne svalkande på den heta
pannan och gåvo henne styrka att ila vidare; men
slutligen veko krafter och sans. Hon sjönk ned i
mossan under en gran.
När hon vaknade till medvetande och såg
sig omkring, visste hon icke var hon var.
Mörkret hade insvept allt i en ogenomtränglig slöja,
stormen röt, och regnet skvalade ur brustna skyar.
Hon ropade sin faders namn, hon ropade Erlands
namn, men hennes röst bortdog bland nattens
vilda toner. Då hörde hon ett tjut i sitt grannskap.
Det är vargen, tänkte hon; han tjuter av
hunger; han skall få äta mig, ty min fader har
förskjutit mig, och Erland är förgiftad av Assims
moder. Och Singoalla steg upp och gick dit,
varifrån tjutet hördes. Det förnams nu helt nära...
Singoalla såg något röra sig under ett träd...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
