Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själs djup, att sucka, röra sig och söka tränga
upp i själens ljusare, av minnets klarhet lysta
ängder. Då grep riddaren med omedveten häftighet
om den lilles arm och tvekade, om han
skulle trycka honom till sitt bröst eller slunga
honom bort med sin arms hela kraft. Men gossen
gav riddaren en blick, som om han ville säga:
Släpp min arm! Du gör mig illa.
De upplysningar patern äskade vann han endast
genom många upprepade frågor. Se här vad
han fick veta:
Sorgbarn hade vandrat långt, genom stora
skogar, genom många städer och farit över vida
vatten. Vad dessa skogar, städer och vatten hette,
det visste han ej, ty han var icke vetgirig på
namn, och de namn han hört hade han glömt.
På sin vandring var han icke ensam; han hade
haft följeslagar. Men vilka, därom gav han föga
besked. Då patern närmare frågade om detta, teg
han, likasom han ej förstått frågan, och då patern
upprepade den, teg han åter.
Om ändamålet med sin vandring berättade
Sorgbarn följande, som icke litet förvånade både
patern och riddaren:
– Det är vordet uppenbarat för min moder,
att ett kloster skulle finnas i denna nejd, vilket
en gång i förflutna år plundrades av hedningar.
Det är likaledes uppenbarat för min moder, att
de rövade skatterna skulle återfinnas genom mig,
om hon med mig ville företaga en vallfärd till det
avlägsna klostret, och om en riddare, som är herre
över trakten däromkring, ville taga mig till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
