Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddaren och pilgrimen.
Tidigt följande morgon hölls i klosterkapellet
den mässa, med vilken pater Henrik beslutit
inviga Sorgbarns fromma värv hos riddar Erland.
Den förflutna nattens åska hade rensat luften.
Morgonen var dejlig. Vid Erlands arm vandrade
fru Helena till klostret, följd av alla slottets
tjänare och tjänarinnor. Riddaren hade för sin
husfru omtalat sitt möte med Sorgbarn, dennes ärende
och sitt löfte att emottaga honom. Mot detta löfte
hade fru Helena så mycket mindre att invända,
som det gällde en from gärning, genom vilken
måhända Guds kraft på ett underbart sätt skulle
uppenbaras. Hon var tvärtom brinnande i hågen
att se den unge pilgrimen och gladdes högligen
över att just hennes hus var det, vari uppenbarelsen
ålagt honom botgöra och tjäna. Och när fru
Helena inträdde i kapellet och munkarnes
högtidliga sång tonade henne till mötes och hon bland
deras böjda skepnader upptäckte gossen, iförd en
snövit skrud och skönare än någon av de keruber,
med vilka en konstnär smyckat Gudshusets väggar,
då knäföll hon och med henne riddaren och allt
folket och förenade sin bön om det fromma
verkets framgång med den ambrosianska hymn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
