Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtidlig, fastän sjungen av darrande stämmor,
fyllde valvet:
O rex æterne domine,
Rerum creator omnium,
Qui eras ante sæcula
Semper cum patre filius...
Rökelsekaren svängdes och slöjade koret med
ljusa skyar; pilgrimen knäböjde på altarrunden och
emottog välsignelsen. Sedan detta skett, fattade
priorn hans hand och förde honom fram till
riddaren. Fru Helena emottog honom med vänliga
ord; riddaren sade intet men såg noga till, att
Sorgbarn, likasom alla de andra, fick sin andel
från vigvattenskvasten, då de lämnade kapellet.
Sedan Sorgbarn åter ifört sig sina vanliga kläder,
följde han, ett mål för allas nyfikna blickar, sitt
nya husbondfolk till slottet.
På vägen dit timade, att en raggig hund med
långsamma steg, likasom stela av ålder, kom
gående ur skogen, sällade sig till Sorgbarn och
slickade hans hand. Därefter vädrade han på
riddaren, uppgav ett tjut och ville hoppa upp mot
hans bröst. Riddaren sparkade hunden tillbaka,
men då han åsåg djuret närmare, utropade han
och stannade:
– Min gamle Käck! att du ännu lever! Varifrån
kommer du?
Riddar Erland smekte hunden och kunde inom
sig ej nog undra över detta oväntade återseende,
ty Käck hade för tio år sedan försvunnit, och
riddaren trodde, att det främmande folket hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
