Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stulit honom, eller att han var uppäten av
vargarne.
Dock gladde sig riddaren icke över återseendet,
utan snarare fyllde det honom i denna
stund med skumma tankar, mörklagda aningar,
och förband sig med minnen, från vilka han helst
ville vara fri. Men Käck gick troget i riddarens
spår till slottet, välkomnades där av de äldre bland
husfolket, för vilka hans återkomst gav skäl till
mycket tal, och intog, i trots av det yngre
hundsläktets förargelse, sitt gamla bo på
borggården.
Nu följer att omtala, huru Sorgbarn tillbragte
sina dagar på Ekö slott.
Riddar Erland fogade sig med motvilja i de
anordningar, som Sorgbarns värv krävde. Fru
Helena utsåg åt sin man ett tomrum till
sängkammare, och hon uppmanade honom vänligt men
enträget att endast av Sorgbarn låta betjäna sig,
huru illa det än måtte ske; ty så var ju
uppenbarelsens föreskrift. Samvetsgrant iakttogs
därför, att endast Sorgbarn fick brädda hans bägare
och uträtta hans bud. Men ingalunda tycktes det
smaka riddaren att emottaga sin bägare ur den
lille botgörarens hand; ja de bägge första dagarne
rörde hans läppar icke pokalens rand. Mörka
blickar, tunga ord vordo gossen ymnigt till del;
stundom hände ock, att riddaren lyfte sin hand
för att slå honom; men då stod Sorgbarn, som
vanligt, stilla, tyst, med fällda ögonlock ... och
riddaren tyglade sin vrede. Minst tålde riddaren
hans ögon; detta visste Sorgbarn och såg honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
