Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Singoalla förde handen till pannan.
– Nej, sade hon saktare, jag borde veta det ...
Sorgbarn, är fru Helena mycket skön?
Smeker riddaren ofta sin maka? Älskar han henne
mycket?
– Ja, svarade Sorgbarn, och Singoalla vände
bort sitt ansikte och dolde det mot den kalla
klippan.
– Låt kraften verka! hördes Assims röst.
– Var icke ledsen, moder, bad Sorgbarn och
förnyade sina smekningar, till dess Singoalla åter
vände sitt ansikte till honom.
– Väl, utbrast Singoalla och steg upp.
Kraften skall verka. Sorgbarn, du skall föra din fader
till mig.
– Om Gud giver mig styrka.
– Du har henne, svarade modern, du har
denna styrka, som Alako skänker sina utvalda.
Du kan uträtta stora ting med den kraften. Du
är son av söderns glöd och nordens köld. Du är
son av trohet och svek, av hedning och kristen,
av det ljusa och det mörka, av den första kärleken
och den första ungdomsstyrkan. Stackars
Sorgbarn! Varför är du här? Se, du är en riddares
son, ett slott skulle vara din boning, sammet din
dräkt och guldsporrar klinga vid dina steg. Men
du är född till sorg, icke till glädje; din hands
linjer, din pannas välvning, ådrornas väv i dina
ögonlock bestämma dig till ve och suckande. Din
kind är blek, som blomman, då hon växer i mörker.
I sorg är du född till världen, en suckande
barm har du diat, din moders kyss var salt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
