Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkt, att Käck lagt sig på mossbädden bredvid
henne, där han gäspade och sträckte sig alldeles
hemmavant.
Kvinnan spratt till och såg upp. Sorgbarn
hade lagt sina armar kring hennes hals, kysste
henne på mun, ögon och panna, tryckte sin kind
mot hennes och sade:
– Goda moder, jag bär ett glatt budskap till
din själ.
Singoalla – ty denna kvinna var Singoalla –
svarade då med livat anlete:
– Ett glatt budskap? Vill du giva mig en
solstråle, du son av en grym fader? Sorgens
barn, älskade, älskade, giv mig honom, men låt
honom ej försvinna!
Singoalla fattade Sorgbarns hand och förde
den över sin panna.
– Min fader hatar mig icke längre, sade
Sorgbarn. – Det var detta budskap han ville
framföra.
– Assim, ropade Singoalla till den mörke
mannen, hör du? Erland hatar icke längre sin
och Singoallas son!
– Jag hör, svarade mannen dovt. Kraften kan
då verka. Låt den verka snart!
– Han hatar dig icke längre, upprepade
Singoalla med gränslös förtjusning. Har han
kallat dig son, anar han, att du är hans son? Säger
han icke stundom, att du liknar Singoalla? Har
han aldrig nämnt mitt namn till dig? Visst har
han det!
– Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
