Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dag och natt.
Riddaren vaknade tung i huvudet. Även
Sorgbarn vaknade strax därefter, matt men med
en efterklang av nattens lycka i sin själ. Fader!
var han nära att säga till herr Erland, ty han
ihågkom väl de ord av faderskärlek, riddaren talat
under natten; men ordet fader dog på gossens
läppar, när han såg upp och skådade det dystra
uttrycket i riddarens anlete.
– Förbannelse, mumlade riddaren. Jag har
drömt en ryslig dröm denna natt. Onda andar
hava plågat mig. En sådan bar ock dina
anletsdrag, du Sorgbarn.
Herr Erland klädde sig skyndsamt och ilade
ut att förfriskas av morgonvinden. Hela dagen
var han dyster. Han talade föga till sin fru, Helena,
till Sorgbarn än mindre, smekte ej sin lille son
men bannade dess mer gårdens tjänare.
Mot aftonen red herr Erland ut. Sorgbarn
skyndade in i skogen till grottan. Singoalla satt
där med strålande ansikte, ännu rusad av nattens
minnen. Assim kokade mat i en kittel över elden
och sade intet.
Singoalla slöt Sorgbarn i famn, höljde honom
med kyssar och frågade efter hans fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
