Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min fader! svarade Sorgbarn. Ack, jag
vågar i dag icke kalla honom fader. Han är vred
och säger, att han drömt en ryslig dröm i natt.
– Sade han en ryslig dröm? frågade
Singoalla eftersinnande.
– Ja.
– Det är omöjligt. Han älskar mig. Våra
fäder ha sagt, att när den hemliga kraften verkar,
då visar sig människan sådan hon är i sitt inre.
Ja, han älskar mig innerst i sitt hjärta. O, denna
natt, denna sälla natt! Sorgbarn, du skall i kväll
åter föra min riddare till mig. Men dessförinnan
vill jag visa mig för honom för att övertyga dig,
att han älskar mig alltid. Kom, Sorgbarn, jag
går till slottet.
– Moder, ropade Sorgbarn, du gör dig
olycklig. Kom ihåg riddarens maka, fru Helena!
– Hon! inföll Singoalla med blixtrande ögon.
Jag är riddarens första och enda maka, så sant en
Gud lever i himmelen. Han älskar henne icke;
han kan det icke. Såg du ej, hörde du ej under
denna natt? Mig, mig ensam älskar hans själ.
Jag går till honom.
Gagnlösa voro Sorgbarns föreställningar. Hon
gick. Sorgbarn följde henne gråtande och
bedjande. Hon gick, ty ett tvivel, som hon ville
vederlägga, en svartsjuka, som hon förgäves
hånade, hade vaknat i hennes sinne. Assim tog
sin båge på axeln och följde henne men på
avstånd.
Efter en stunds vandring kom Singoalla, följd
av Sorgbarn, till en sakta sluttande höjd, över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
