Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Singoalla, riddaren är här. Du behöver
icke längre bida döden.
Och till riddaren sade mannen, fattande hans
arm:
– Tveka icke utan fullborda vad du börjat!
Hon känner ärendet, i vilket du kommer. Sorgbarn
hann att anmäla dig, innan han slöt sina ögon.
Du kommer för att hämnas den oförrätt Singoalla
tillfogat dig, då hon gjorde dig till sina ögons
ljus och sitt hjärtas åtrå och sitt löftes make och
sin sons fader. Hon har grymt förolämpat dig
med kärlek och trohet. Hon förtjänar döden och
önskar den av dina händer. Hon vill dö bredvid
det första offret för din rättmätiga vrede –
din egen son. Ja, hon är mycket brottslig och
förtjänar döden, det kan jag intyga, som hört
de otaliga suckar, ditt minne avpressat henne,
och sett de oräkneliga tårar, hon för din skull
gjutit. Döda henne, herr riddare! Därefter
kommer uppgörelsens stund emellan dig och mig.
– Det är onödigt, sade riddaren. Jag gick
ut för att döda henne, därutinnan har du rätt,
men skogen har ingivit mig andra tankar. Pesten
är kommen, och det tjänar till intet att fuska i
dödens hantverk. Detta och mycket annat har
jag i natt lärt av skogen. För övrigt är kvinnan
icke densamma, som jag söker, fastän de likna
varandra. Hon där borta är ett mänskligt väsen;
hon fäller tårar över sitt döda barn, och hon synes
mig så sorgsen, att jag känner ve i min själ,
då jag betraktar henne ...
– Vad, ropade Assim, tvekar du fullborda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
