Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
späda barnet, vars hjärta du rövade ... du finge
se en verklighet och skulle gripas av en ånger,
omöjlig att uthärda! Nej, behåll de heliga
fördomar, vilka hitintills varit din rustning, din sköld
och båge, och rusa blint fram på den väg, som
du stänkt med blod! Jag säger dig, att denna
svartögda kvinna är ett väsen av annan art än du,
ett barn av den outgrundliga naturen, vilket,
likasom blomman, ej fått annat dop än himmelens
dagg och regn, aldrig tillbett under annat
tempelvalv än det stjärnströdda och aldrig omsvävats
av annan rökelse än markens dimmor. Hon har
aldrig stänkts av vigvattenskvasten, aldrig
välsignats av prästens händer och har intet hopp att
komma i din himmel. Hon är – förstår du mig
icke? – en förkastad varelse, en okristen, ett
halvtroll, en häxa, som med sina blickars och
kinders och stämmas hedniska trollmakt förhäxat
dig och med detta outsägliga brott förtjänat döden.
Upp, riddare! Stöt ned henne! Du är utan vapen
... se här ett svärd! Mörda trollpackan, likasom
du mördat hennes avkomma! Fort! Ingen besinning!
Fort, eller är det jag, som dödar dig! –
Och Assim satte svärdet i Erlands hand och ville
rycka honom med sig. Men denne lösgjorde sig
från hans tag och sade utan häftighet:
– Du talar så, som jag hört munkar tala.
Nog av: du vill förvirra mig men lyckas icke.
Kvinnan där borta är ej en häxa utan ett Guds
barn, som sörjer över världens olycka och har ett
ömt hjärta även för mitt elände. Ty att jag är
olycklig, vill jag ej neka. Jag känner mig hågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
