Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lämna din lampa och följ mig ut, sade
riddaren. Jag är fullt förtrogen med tanken att ha
förlorat allt, som varit mig dyrbart.
– Herren gav och Herren tog; välsignat vare
hans namn! suckade munken, i det han trädde ut
och gick vid riddarens sida. Det är blott några
timmar sedan jag begrov min älskade prior, men
förunderligt!... mina ögon hava haft inga tårar
för hans minne. Det är med mig som med dig;
jag har jordat mitt hjärta i mina bröders grift.
– Vem av dem bägge dog först, min maka
eller min son? frågade riddaren med något
svävande röst.
– Din son lever ännu... har jag icke sagt
dig det?... såvida han icke dött, sedan jag lade
honom i tröstarinnans famn. Gud sände mig en
ängel i skepnaden av en kvinna, som hugsvalande
suttit vid din makas dödsläger. Vem hon var,
vet jag icke. Hon har aldrig förr varit sedd i
denna nejd. Hon talade till den döende fru
Helena sköna ord och hugsvalade henne med att
ofta nämna ditt namn.
– Jag vet då, vem denna kvinna är, sade riddaren.
Och det var i hennes famn du lade min son?
– Ja, vad annat skulle jag göra?
– Är hon nu borta härifrån?
– Ja, hon följde det främmande folket eller
rättare: det främmande folket följde henne. Det
var förvånande att se: när hon visade sig första
gången för dem, vart det jubel bland de
förtvivlade, stillhet bland de våldsamma, och farsoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
