Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flydde från svedjelandet. Hon är ett högre väsen,
och din son vilar gott på hennes arm.
De båda männen vandrade en stund under
tystnad bredvid varandra. Riddaren rönte en
känsla av tillfredsställelse däröver, att han ägde
intet mer att förlora, intet mer att hoppas. Han
kände sig äntligen stå fri emot sitt öde. Han var
skövlad på allt men knotade ej; det vore orimligt
att i denna förvandlingens, förgängelsens och
dödens värld pocka på en varaktig äganderätt till
timlig lycka. Den som spelar med i sinnelivets
brokiga lek må fatta lekens mening. Den
guldglänsande sky, som simmar i morgonrodnaden, är
i all sin skönhet ej det rätta föremålet för eviga
känslor. Solglittret på vattnets yta, böljan, som
höjer sig och sjunker, suset i ekens krona, vill
du avkräva dem en evighet, som de icke äga,
vill du kristallisera dem i former, som trotsa
förvittring? Varom icke, så fordra ej heller evighet
av borgar med torn och tinnar, ej av rikedom
och ära, ej av huslig lycka, ej av något bland allt,
varefter den oerfarne griper och vars bortgång
han ägnar onyttiga tårar. Den som en gång fått
fotfäste på det evigas klippa rädes icke, om
världssfärerna brista, himmel och jord sönderfalla i
atomer. Det är endast ett solglitter som slocknat,
en bölja som sjunkit, en susning som förstummats.
Riddaren såg upp till stjärnorna och kände,
att vadhelst hans öde, i dem skrivet, ännu kunde
förbehålla åt en framtid, så skulle han ej
förskräckas mer och ej fröjdas mer: han var fri –
fri emot allt som är företeelse och händelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
