Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här fanns en spegel af slipadt stål, hvari
tärnorna gärna speglade sina anleten.
Erland öppnade skåpet, framtog de dyrbara
skrudarne af utländskt tyg med prydliga
silfverhäkten och iklädde sig en sådan. Han
kammade sitt ljusbruna här, så att lockarna
föllo i långa vågor utför hans axlar. För
hvem han smyckade sig, visste han, men
ingen annan. När han var färdigklädd,
kastade han bågen öfver axeln, lockade på
Käck, sadlade sin häst och red bort öfver
fallbryggan inåt skogen: fru Elfridas och
tärnornas blickar följde honom, ty han var
ståtlig på den dansande hästen, som
pryddes af ett grannt täcke. Men fru Elfrida
gick in i salen och tillkännagaf för riddaren,
att Erland ridit bort och svårligen vore att
hemvänta förr än följande dagen; helt
säkert hade han tagit vägen till Ulfåsa, herr
Gudmund Ulfsax’ gård, ty hvarför skulle
han smyckat sig så, om ej för den fagra
jungfru Helena, sin tillämnade brud?
Men den, på hvilken Erland minst
tänkte, var Helena Ulfsax, ehuru en
ungmö med vänare kinder och klarare blå
ögon ej fanns i Virdaland. De kinder, på
hvilka Erland tänkte, voro bruna; de ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
