Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hans själ solade sig i, voro mörkbruna,
och flickan, som han prydt sig för, hette
ej Helena, utan Singoalla.
Fru Elfridas gissning sannades ej, ty
kort efter solnedgången sågs Erland åter
rida öfver fallbryggan. Han hade ströfvat
i skogen och varit i grannskapet af
svedjelandet och mellan träden sett, huru det
främmande folket arbetade med tältens
resande, hästarnes fodring och matens
kokande. Han hade sett och hört barnens
stojande lek kring eldarne. Men ända fram
hade han icke ridit. Tanken på Singoalla
hade lockat honom dit, men han kände nu
rädsla för att se henne. Detta gjorde, att
han efter mycken tvekan med oförrättadt
ärende vände sin gångare mot hemmet.
Men Käck, som ej lät binda sig af
villrådighet, hade sprungit in i lägret, kanske
lockad af åhågan att göra bekantskap med
de hans likar, som följde det främmande
folket, kanske än mer lockad af stekoset
från eldarne. Och när Erland på
borggården hoppade ur sadeln, kom Käck ur
skogen och sprang upp på sin herre, som
om han haft en helsning till denne från
det okända folket. Så var det måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
