Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven, ty kring hans lurfviga hals hängde
en krans af vildblommor. Tankfullt lyste
Erlands ögon, då han fann den kransen;
kanske den var från Singoalla, tänkte han.
Han löste den från Käcks hals och lade
den under örngåttet i sin säng. Då borde
han drömma om den, som flätat
blommorna.
Om detta hopp uppfylldes eller ej, är
ovisst; men följande morgon pådrog
Erland åter sin högtidsdräkt, spände kring
lifrocken en präktig gördel med slida för
jaktknifven, och gick till skogs, till kullen vid
bäcken. Skönt och ensligt var där på
stranden vid kullens fot. Granarna hviskade,
bäcken sorlade, sippor och violer tittade
fram ur det gröna. Erland satte sig på
sitt vanliga ställe vid bäckens rand; Käck
lade sitt hufvud i hans knän. Då syntes
på andra stranden — liksom hade de stämt
möte med hvarandra — Singoalla.
Vinden fladdrade i vecken af hennes korta
klädning. Hennes steg voro lätta, och hon
stannade ej, då hon varsnade den ståtligt
klädde junkern. Nej, hon log välbekant,
nickade gladt, lyfte först den ena foten, så
den andra, för att aftaga sina skor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
