Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löfte och tillfogade efter sitt folks bruk, att
hon ville vara sin trogne mans trogna
slafvinna och lida allt af hans vrede, men
ingenting af hans otrohet.
Sedan detta var gjordt, sade
Singoalla: »nu är du min man, Erland, och jag
är i allt lydig din vilja.» Och när hon sagt
detta, kastade hon sig på knä i gräset,
höjde armarne mot den nytände månen och
talade ord på ett tungomål, som Erland
ej förstod:
»Han är min, den ende jag älskar!
Veten det, alla kvinnor, och blicken ej på
honom, ty han är min och föraktar er alla.
Tack, gode Alako i himmelen, ty han är
min, den ende jag älskar!»
Vid ett annat tillfälle skulle Erland
undrat öfver, att Singoalla nu kallade
honom sin man, ehuru inga ringar voro
vexlade, intet bröllop på vanligt sätt hållet och
ingen välsignelse uttalats öfver dem af en
Herrens tjenare. Men nu tänkte han ej
på sådant; det löfte han svurit kände han
ingen svårighet att hålla, ty Singoalla var
hans själs enda lust; han tänkte blott på
att kyssa Singoallas mun, hvila vid
hennes barm och följa henne till världens ände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
